En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar. Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunna sommartiden. 2. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa. Ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden. 3. Men du, o Gud som gör vår Jord så skön i sommarns stunder: Giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver, blott Herrens ord förbliver.

Et venligt grønne rige kostume har prydet dale og enge. Nu kærtegner den lunkne blæser til vinden de smukke urtesenge. Og solens lys og lyden af ​​lunden og bølgen af ​​bølgen blandt pilene proklamerer sommertid. 2. Hans lykke og hans sommerfred roser de svimlende fugle. Fra skovens krat, fra den stille rede fremkalder deres show. En hymne går op af glæde og håb fra deres glade chants, fra blomster og træer. 3. Men du, o Gud, der skaber vores jord så dejligt om sommeren: Giv, at jeg først respekterer dit ord og dine nåde mirakler. Alt kød er hø og blomsterne dør og tiden går, kun Herrens ord er tilbage.